Förra veckan, i tisdags, beslöt jag mej för att vara lite kulturell och pedagogisk, så jag tog med mej barnen in till Sofia för att gå på Naturhistoriska museet. De tyckte att det var jätteintressant med uppstoppade djur och fåglar, sten och- mineralsamlingar, fjärilar, mm... Efteråt hade jag utlovat glass på McDonalds. För att komma in på McDonalds måste man gå upp för ett litet trappsteg, och precis när jag skulle gå in genom dörren, kom en så fin tjej fram och började prata med mej på franska, hon ville så hemskt gärna hjälpa mej med vagnen. Jag sa att jag behöver ingen hjälp, och så gick vi in. Efter tre steg när vi var framme vid kassorna, så såg jag att min handväska var öppen och plånboken borta. Jag sprang till dörren och tittade ut, och några tjejer som satt och drack milkshake sa att de sett hur någon rotade i min väska när jag gick in, och att de sedan försvunnit ner på gatan...(Hur dum får man vara om man ser någon stjäla något utan att hojta till?) Lönlöst att springa och leta efter någon som man inte vet riktigt hur de ser ut i en 2 miljoners stad, och det tillsammans med tre barn...
Pengarna som jag hade i plånboken gjorde inte så mycket att jag blev av med, men alla dokument... Idkort, körkort, ägarebevis till bilen... Gick in på närmaste bank och spärrade bankomatkort, och sen gick vi till mannens kontor. Vilken underbar man jag har som är med mej i alla situationer!!! Tillsammans åkte vi till polisen och lämnade in en rapport... 2 formulär skulle ifyllas med alla detaljer, mm. Sedan sa de att vi skulle komma tillbaka på fredag för att få ett nummer på våran anmälan. På fredagen gick jag dit, men efter att ha letat i 20 minuter så sa de att de inte hittade någon rapport, ringde och kollade och tillslut sa de att rapporten fanns på ett kontor i Sofia och att jag skulle komma igen på måndag. Sedan skulle man ta med rapporten tillsammans med numret för att gå till ett ställe inne i centrum där utlänningar ansöker om Idkort, en procedur som kan ta några veckor och som kostar ganska mycket, och allt måste göras personligen, ansökan, uthämtning, mm. Sedan, när man fått Idkort, åker man till körkortsinstitutet (som ligger på andra sidan stan) och hämtar ansökan för körkort, sen går man till doktorn för att få friskhetsintyg och synkoll, sen lämnas ansökan in personligen och efter 2-3 veckor kan man sedan hämta ut körkortet... Och för att ansöka om nytt ägareintyg för bilen måste mannen åka till ett annat ställe för att lämna in rapport och ansökan, mm, och sedan ny besiktning av bilen... Så det var ett maraton vi hade framför oss... Och det utan att kunna köra bil.. utan körkort och ägarebevis kommer man ingen stans... Tur att mannen har körkort och en annan bil...
Men, min underbare himmelske far, som t.o.m. vet hur många hårstrån jag har på huvudet, han visste ju var dokumenten fanns, och vi bad att han skulle hålla sin hand över plånboken och att vi skulle få tillbaka allting!
Dagarna gick, och så fort hunden skällde sprang jag ut och tittade om det händelsevis stod någon utanför huset och viftade med en brun plånbok. Men, inte. På fredagen åkte vi bort på eftermiddagen, och när vi kom hem på kvällen berättade grannpojken att en äldre man kommit förbi med en upphittad plånbok... Men han hade inte lämnat någonting... Suck!!! Vitt hår och kostym, enda ledtråden...
Nästa dag fick vi mer information av skvallertanten som bor lite längre ner på gatan, jo, en äldre herre hade stått flera timmar ute på gatan och ropat Maria, Maria, (Vem av grannarna vet att jag heter Maria i andranamn??), och tillslut hade hon väl inte kunnat tygla sin nyfikenhet och gått och pratat med honom. Och då hade hon fått veta att mannen jobbade natt som vakt på Armens Kurortshotell och att han hyrde ett rum på någon vindsvåning någonstans i Bankya. Med denna information åkte vi runt och letade kurortshotell, och när vi väl hittat rätt kurortshotell, så visste inte vakten något, men sa att vi skulle komma och fråga igen när det var skiftbyte... Nästa vakt visste inte något om någon plånbok, men han visste att en av nattvakterna hyrde ett vindsrum, så han ringde upp honom, som visade sej vara ”mannen med plånboken”, och han kom dit. Han berättade att hans kompis inne i Sofia hade hittat plånboken i en papperskorg och ringt upp honom i Bankya så att han kunde leta upp vår gata (adressen står på Idkortet) och lämna tillbaka dokumenten...
Wow!!! Gud är så mäktig och underbar!!!
